jag vet tänkt positivt, det är inte över ännu!
men känns som det sket sig
Så fort jag börjar hoppas, eller något verkar gå min väg eller gå bra
så sågas jag av vid fotknölarna...
Det är inte alltid lätt att fortsätta vara positiv, för så fort man tror att något är riktigt bra, eller att det äntligen ska bli något så försvinner chansen mitt framför ögonen på mig
kan inte 1 enda liten sak få göra mig lycklig, glad, ha något att se fram emot?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar