En Av mina favorit talare, han är helt underbar motiverande att lyssna på.
jag vet att motivation inte räcker, men ibland behöver man motivationen för att gå till action, dock så gäller det ju att den action man tar håller motivationen uppe.
Dessa talare kan bara agera katalysatorer, man måste själv agera för annars händer ändå inget.
Men Randy Gage är en av mina favorit katalysatorer, och jag lovar jag har inte glömt mina drömmar.
Jag jobbar fortfarande för den Z4 som jag provkörde, och jag har inte gett upp på den, och provkörningen igår, fick mig bara att åter inse att jag SKA ha en sådan.
torsdag, maj 14, 2009
where did it all go wrong?
Det kan man fråga sig.
När barn är små och går på dagis, så har de en otrlig "vill lära sig, vill veta mera" mentalitet, men efterhand att de blir äldre så blir de istället rädda för saker som de inte kan, de slutar våga prova, istället undviker dom det, skolkar blir rädda.
Detta är inget som de är födda till, vi som människor är nyfikna av naturen, vi är vetgiriga och kunskapstörstande, så varför tar då rädslan överhand?
Jag tror att det hänger på oss vuxna, föräldrar och lärare, vi slutar lära ut att det är OK att misslyckas, det är OK att göra fel, istället så börjar barn när de går i skolan att få skäll när de gör fel, föräldrar skäller när barn gör saker som de inte får.
Men ofta är det just detta som gör att de till slut inte vågar prova nya saker, försöka sig fram, för det är ju fel.
Ni som har barn ta en dag och räkna hur många gånger ni säger "Nej", Gör inte så" "Det får du inte göra/röra" eller liknande fraser, när ni egentligen hade kunnat offra ett par minuter och hjälpa dom prova det eller förklara vad som händer om de gör som det gör, och inte bara stoppa deras nyfikenhet, för det är allt det är allt ett barn gör är av nyfikenhet, det är ALDRIG för att vara elaka eller för att reta sina föräldrar, det är för att de vill veta varför....
Jag känner igen mig själv i detta felaktiga mönster, och jag vet såväl att jag hade kunnat hjälpa Michelle så mycket mer än själpa henne.
Men jag vet också att jag kan bli bättre bara jag offrar den lilla tiden extra som det innebär.
Problemet är att hon träffar sina lärare mer än hon träffar mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att de har samma inställning, för det är inget jag kan påverka så mycket som jag vill.
Jag vill att Michelle ska fortsätta vara "olydig" ha kvar sin upptäckarlust och tack vare den kan hon skapa storverk när hon blir stor!
För tänk om Einstein hade lyssnat på alla dom som satt det där går inte, det där får du inte göra, eller Thomas Jeffersson, eller Henry Ford, eller någon annan av de som gick mot strömmen och gjorde det som andra sa att de inte fick, kunde, borde!
Min Michelle kan bli en av dom, men det hänger på mig och alla andra vuxna i hennes omgivning att inte ta det från henne!
När barn är små och går på dagis, så har de en otrlig "vill lära sig, vill veta mera" mentalitet, men efterhand att de blir äldre så blir de istället rädda för saker som de inte kan, de slutar våga prova, istället undviker dom det, skolkar blir rädda.
Detta är inget som de är födda till, vi som människor är nyfikna av naturen, vi är vetgiriga och kunskapstörstande, så varför tar då rädslan överhand?
Jag tror att det hänger på oss vuxna, föräldrar och lärare, vi slutar lära ut att det är OK att misslyckas, det är OK att göra fel, istället så börjar barn när de går i skolan att få skäll när de gör fel, föräldrar skäller när barn gör saker som de inte får.
Men ofta är det just detta som gör att de till slut inte vågar prova nya saker, försöka sig fram, för det är ju fel.
Ni som har barn ta en dag och räkna hur många gånger ni säger "Nej", Gör inte så" "Det får du inte göra/röra" eller liknande fraser, när ni egentligen hade kunnat offra ett par minuter och hjälpa dom prova det eller förklara vad som händer om de gör som det gör, och inte bara stoppa deras nyfikenhet, för det är allt det är allt ett barn gör är av nyfikenhet, det är ALDRIG för att vara elaka eller för att reta sina föräldrar, det är för att de vill veta varför....
Jag känner igen mig själv i detta felaktiga mönster, och jag vet såväl att jag hade kunnat hjälpa Michelle så mycket mer än själpa henne.
Men jag vet också att jag kan bli bättre bara jag offrar den lilla tiden extra som det innebär.
Problemet är att hon träffar sina lärare mer än hon träffar mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att de har samma inställning, för det är inget jag kan påverka så mycket som jag vill.
Jag vill att Michelle ska fortsätta vara "olydig" ha kvar sin upptäckarlust och tack vare den kan hon skapa storverk när hon blir stor!
För tänk om Einstein hade lyssnat på alla dom som satt det där går inte, det där får du inte göra, eller Thomas Jeffersson, eller Henry Ford, eller någon annan av de som gick mot strömmen och gjorde det som andra sa att de inte fick, kunde, borde!
Min Michelle kan bli en av dom, men det hänger på mig och alla andra vuxna i hennes omgivning att inte ta det från henne!
44 Dagar kvar
Inför Skåne Crazy Tour....44 dagar kvar... bilen nästan helt nedriven
*Laga all rost
*Lacka mitt kjolpaket och vinge.
*Lacka där jag lagat rosten
*Bygga baslåda och bagautrymmet.
*Nya dörrsidor till mina 4st 5,25or
*dra om alla sladdar
*snygga till hela inredningen
Tror ni jag hinner detta på 44 Dagar
jag kommer blogg uppdatera er efter hand hur det går dag för dag.
Hur det ser ut idag och vad som är gjort kan ni se här.
http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=95883
*Laga all rost
*Lacka mitt kjolpaket och vinge.
*Lacka där jag lagat rosten
*Bygga baslåda och bagautrymmet.
*Nya dörrsidor till mina 4st 5,25or
*dra om alla sladdar
*snygga till hela inredningen
Tror ni jag hinner detta på 44 Dagar
jag kommer blogg uppdatera er efter hand hur det går dag för dag.
Hur det ser ut idag och vad som är gjort kan ni se här.
http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=95883
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)