När vi sen var ute och cyklade så träffade Michelle lite nya vänner, hon är så otroligt social av sig, tar henne 3 sekunder att få kontakt med nya barn, tycker jag är skitkul och bra.
Så vi satt undan cykeln och hon lekte med de andra barnen medans jag gick in och lagade mat.
Hade berättat för henne att jag ville att hon höll sig så jag kunde se henne från fönstret, mycket för att jag inte känner området och hon är bara 5 år trots allt.
Fixade i varje fall med maten, som blev lassagne, då den är lätt att bara ha i ugnen medans jag fixar med tvätten.
Michelle leker vidare där ute med sina nyfunna vänner och har jättekul,
känns så skönt att se, gör att det känns lite lättare att vi varit tvugna att flytta.
Macke kommer medans Michelle är ute, han kom förbi för att hjälpa mig flytta en garderob från Michelles rum till mitt.
När han åker hem så är maten klar och jag kallar in Michelle, berättar för henne hur stold jag är över hur duktigt hon lekt där ute, hon kul det är att hon träffat nya vänner, och att hon stannade där hon fick lov att vara, berättade att hon blivit en stor flicka och att jag är stolt att jag kunde lita på henne.
Efter Maten så tittar Michelle lite på barnprogram och jag sätter samman en möbel till hennes rum och fixar lite, sen fortsätter jag med tvätten.
Efter det så är det dags för Michelle att lägga sig, bäddar ner henne läser för henne och sätter på en CD saga samt ger henne lite böcker.
Säger till henne att jag ska ner till tvättstugan igen och är snart tillbaka, har redan gjort så 1 gång och då var det igna problem, inte nu heller sa hon.
När jag är nere i tvättstugan som är en liten bit bort i källaren, med en dörr som stängs och låser sig när man gått ner där, så medans jag plockar ner tvätten hör jag någon gråta, tänker först att det är väl i lägenheten ovanför tvättstugan.
Men så känner jag igen det, det är Michelle, släpper allt och springer tillbaka, och kommer upp från källaren, då ser jag Michelle stå helt gråtfärdig och tårarna rinner på henne, och grannen mittemot har kommit ut och försöker trösta henne.
Lyfter upp henne och går in i lägenheten, lägger henne i sängen och pratar med henne, då säger hon att hon saknade mig och hittade inte mig, jag förklarar så klart att jag var jui bara nere i tvättstugan och kommer ju tillbaka så fort jag kan, och att jag måste gå ner igen och hämta kläderna, hon går med på det om jag lovar att skynda mig.
Men det var jobbigt att se henne så ledsen, och vi får tillsammans jobba på detta då det är ju så här det kommer fungera att jag måste tvätta på kvällstid, då det är svårt att få tid till tvättstugan.
Funderar på att så småningom göra om lilla toaletten till en "tvättstuga"
så nu har jag den tvätten som inte är torr ännu hängandes lite varstans i min lägenhet.
och Michelle sover som en liten ängel.
