I pledge my life to you

From the first time the doctor placed you in my arms
I knew I'd meet death before I'd let you meet harm
Although questions arose in my mind, would I be man enough?
Against wrong, choose right and be standin up
From the hospital that first night
Took a hour just ta get the carseat in right
People drivin all fast, got me kinda upset
Got you home safe, placed you in your basonette
That night I don't think one wink I slept
As I slipped out my bed, to your crib I crept
Touched your head gently, felt my heart melt
Cause I know I loved you more than life itself
Then to my knees, and I begged the Lord please
Let me be a good daddy, all she needs
Love, knowledge, discipline too
I pledge my life to you

Hur är det med kärleken

Hur är det med kärleken är en fråga jag får väldigt ofta nu för tiden...
hmm undra varför, är det så att man måste söka den, att det är något som man måste ha och behöver.
Mitt svar på detta är alltid samma
-Den har jag itne tid med just nu.
och i lördags så frågade en gammal arbetskamrat det på inflyttningsfesten jag var på.
och fick samma svar som alla andra.
Hon bara skrattade och sa att det var nog det bästa och ärligaste svar hon hört...
men det är ju så det är, jag mår bra, mitt liv fortsätter på sitt eget skumma vis och jag känner att idag har jag inte tid med någon kärlek, utom den till Michelle, men den är självklar, den behöver jag inte jobba med eller för, den är liksom bara där och den är så äkta som någon kärlek någonsin kan bli.