Schema

Jag har kommit underfund med att för att jag ska få gjort alla jag vill göra och bör göra och ska göra så måste jag nog göra ett schema igen, där jag ger allting sin tid.
Samma med Michelle jag ska sätta mig ner så ska vi bestämma vad vi ska göra på kvällarna de olika dagarna hon är här.
Så vi har en spelkväll, en film och myskväll, en kväll då vi lagar middag tillsammans mm mm.
och sen ska jag i mitt eget skriva in, bygga den och den hemsidan, jobba med SCT, köra KP för Kyäni, mm mm, så blir kanske allt gjort som ska, vill få gjort.
Tror att för att jag ska få in en vana i allt så måste jag göra såhär och börja göra TODO listor helt enkelt som jag betar av
Detta för att bli effektivare, duktigare och få rätsida på allting.

Internet, a Curse?

Är internet en förbannelse?
Ibland undrar man, internet har gjort otroligt mycket både bra och dåligt för världen, för mänskligheten och för lilla mig.
En sak som jag kommit att tycka e både bra och dåligt nu på sista tiden är möjligheten att träffa nya människor.
Jag har fått många nya vänner som jag har mycket kontakt med via internet.
Många av dessa har blivit vissa riktigt goda vänner, vissa har blivit mer än vänner.
Men vad gör man när någon som man pratar med dagligen på internet, blir mer än en vän, blir någon som man har kännslor för, och som man kanske vill träffa mer, lära känna ännu bättre, se vart det kan leda?
men när avståndet blir så stort som det är, för hade detta inte hänt för då var ens bekantskapskrets lokal, den var där man själv var, för det var då man träffades IRL.
Men idag när man har MSN, Facebook, SMS, Mobiltelefoner mm mm då uttökas den här cirkeln, den blir VÄLDIGT mycket större, behöver ju inte ens vara så att cirkeln bara innefattar det land man bor i helt plötsligt.
att träffas på distans får en helt ny innebörd.
För mig så tidigare hade det inte varit ett problem, då var jag väldigt mobil, hade inga problem att flytta på mig över halva jordklotet som möjligheten infanns sig, både kännslomässigt eller jobbmässigt.
Men idag, idag så måste jag helt plötsligt ta hänsyn till en person till, en liten prinsessa som betyder mer för mig än jag själv gör.
så då kanske Internet helt plötsligt är en förbannelse i detta avseendet, för sina kännslor kan man ju inte styra över, eller kan man det?

du e inte....

Pappa du e inte en sån pappa som sjunger!

så nu var det konstaterat, jag har verkligen inte någon sångröst!
när inte ens min egen dotter kan med när jag sjunger!

utan istället så håller hon för min mun och säger, du är inte en sån pappa som sjunger.
Du är en sån pappa som pratar snällt!