Har senaste året ekonomiskt haft en nedåtgående spiral, även om resten av livet gått uppåt.
och det är inte det lättaste att ta sig ur en sådan spiral, men jag kämpar på och ger aldrig upp.
Det har varit mycket bakslag från huset som kommit något nytt varje månad, när man betat av en så har 2 nya dykt upp.
Och för att klara de räkningar och utgifter som det innebar att bo i huset själv under nästan ett års tid, så tömdes alla reserver som fanns inklusive bensinkort och andra krediter.
Jag är inte stolt över att ha behövt använda dessa, men Jag och Michelle har behövt nya kläder, mat mm för att överleva, särskilt Michelle då jag i tider helt struntat i mig själv för att Michelle inte skulle märka att det var tufft.
och när vi sen flyttade ut och huset var sålt trodde jag allt skulle vara över, men jag känner fortfarande väldigt kraftigt av dunsterna från huset, jag vet att det är smällar jag får ta för att Sandra skulle kunna flytta ut och vi båda skulle kunna gå vidare.
Jag vet också att det finns ett slut, inom 5 år så är allt borta, då är det sista av den sista delen av förlusten borta, den som tyvär inte var mitt val, det enda jag gjorde var som sagt att lita på en person som jag ville mitt bästa, men som blev så fel.
Jag har sagt till mig själv många gånger att detta får inte få mig bli negativ, och det har det inte, men då jag inte tycker om att lägga mina problem på andra så har bloggen blivit min räddning, här kan jag skriva av mig vad jag tycker och känner, så att jag kan stå fast vid mitt beslut att vakna varje morgon med ett leende, kan vakna varje morgon och veta att DET KOMMER BLI BÄTTRE.
så nog om detta, min spiral håller på att vända., sakta men säkert! och om inte tidigare så om 5 år så ser allt mycket ljusare ut för mig och Michelle.
