En sak som jag förundras över om och om igen.
Hur kommer det sig att vi är så intresserade av andras misär?
så fort det går dåligt för någon så ska det läsas om det, pratas om det och man riktigt gottas i andras problem och brister.
Men när det går bra däremot då är det inte lika spännande, lika roligt att veta, eller prata om, såvida man inte går över till den "svenska avundsjukan" modellen, och börjar prata skit om den det går bra för pga det istället.
Jag märker att så fort jag skriver om svåra tider, eller när saker inte går min väg så ökar mitt läsarantal direkt.
Men så fort det går bättre för mig eller jag skriver om roliga saker, och liknande så direkt minskar läsarantalet på bloggen.
Vad beror detta på?
är det så att man vill veta att andra har det dåligt så man själv kan må lite bättre, eller har vi bara så svårt att önska att det går bra för andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar