En sak som gör att det känns att man är pappa är att om jag och Michelle sitter och myser, så räcker det att Sandra kommer in i rummet eller sätter sig i soffan för att Michelle ska slänga sig över till henne! Men är det motsatt så stannar hon alltid hos Sandra
Säger vi godnatt så får jag alltid min puss och min kram, men det räcker så där för henne sen följer hon snällt med Sandra och lägger sig, medans i omvända förhållandet så hänger hon kvar vid sandra, klamrar sig fast runt hennes hals och vägrar nästan släppa, bara en kram till, bara en puss till.
Det är säkert jätte mysigt för Sandra, men ibland blir man lite ledsen, och känner att man kommer i andra hand, även om jag vet att det inte är så.
Eller när michelle gör något hon inte får eller liknande då man ska skälla säga till henne, så känns det som det är alltid jag som får vara "bad cop" så att säga, men det är kanske Pappans lott här i livet, det är inte det att jag älskar henne mindre, eller att hon itne tycker om mig, för det gör hon, det visar hon, men det känns ändå på något sätt som man bara är Second best hela tiden...
2 kommentarer:
Kan förstå din känsla. Jag tror dock att du delar förstaplatsen med din dotters mammma. Tror mer det handlar om att man har olika roller. Så är det även för din dotter. Hon är på ett vis med dig och på ett annat med sin mamma, men skulle aldrig klara att välja mellan någon av er. Tror att hon älskar er båda lika mkt, men visar det på olika sätt.
God fortsättning till dig med.
Det där känner man igen, precis likadant här hemma.
Skicka en kommentar