Ni som följt min blogg under en längre tid vet att jag och Sandra har valt att skilja oss, men att situationen som den är idag tvingar/gör att vi fortfarande bor tillsammans!
Det som är bra och som gör att detta funkar är att vi inte skildes som ovänner, vi är och kommer alltid vara bästa vänner, det är jag helt övertygad om...
Ja vi har fortfarande smågräl, men långt ifrån några av de som vi har haft innan.
Vårt förhållande som situationen tvingar in oss i är i mina ögon det bästa vi har haft på väldigt länge!
Vi har idag ett varannan Vecka ansvar som jag skulle vilja kalla det.
Dvs varannan vecka har jag fullt ansvar för michelle, hämta henne, lämna henne, natta henne mm mm. Varannan vecka har sandra detta ansvar!
Sen så de veckor vi inte har ansvaret så hjälper vi till i mån om tid med passning när den andra parten ska träna eller göra något annat som krockar!
t.ex jag tränar ons och lör och de veckor som Michelle är min så HJÄLPER Sandra mig så jag kan sticka och träna, och givetvis vice verse.
Dock så kan jag inte räkna med denna utan skulle hon bli bokad på något annat så, så är valet hennes om hon vill hjälpa mig eller om hon vill göra det andra och jag får då ta mitt ansvar och antingen hoppas över min träning eller fråga om någon annan vill hjälpa mig denna tiden!
Detta gör att man inte tar den andra för givet att Sandra ska ställa upp, utan snarare så är man tacksam för att hon vill ställa upp på hennes "fritid"
och givetvis vice verse!
likaså känner jag att mina hobbies som bilen, tv spel eller vad det nu kan vara, det får jag chansen att roa mig med /syssla med på min fria vecka!
Samtidigt så på kvällarna när vi är färdiga med vårt, då vi faktiskt bor under samma tak så tittar vi på någon/några tv serier tillsammans i soffan! vi har ju faktiskt väldigt lika smak på tv serier och filmer så det är väldigt enkelt.
Det är också väldigt mysigt att kunna fortfarande lägg huvudet och luta mig mot henne när vi tittar på något i soffan.
och att känna den närheten det innebär!
Jag behöver inte känna att jag ska be om lov när jag ska iväg och göra något, så länge jag gör det på min fria vecka, utan det är mitt val vad jag vill göra, däremot så berättar jag det av respekt så att hon vet var jag tar vägen!
Detta är något som jag ser som ett väl fungerande förhållande, och jag tror det kallas ömsesidig respekt!
Mer kommer har så många tankar, men mils långa inlägg är inte roliga att läsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar