Igår så hoppade jag ju ner från där man står och tittar ner över ryttarna när de tävlar, det var väl nästan 2,5m ner, men just då hade man bara en sak i siktet och det var att komma ner till Michelle så fort det gick, så jag hade inte tid att leta efter en trappa och dörr mm mm.
Och det är underligt hur kroppen reagerar för det var först långt efter att jag visste att Michelle var ok som jag började känna att jag nog stukat foten, innan dess så kände jag ingenting.
Idag så gör det sjukt ont när jag belastar och går på den dock, men det går över, och det var väl värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar