onsdag, oktober 08, 2008

tänkte lite mera på det där med att vara ensam

och den veckan man är ensam kanske inte är det jobbigaste.
Det kommer vara skitjobbigt att inte gå in och pussa prinsessan på pannan, bädda om henne och se så att allt är bra.
De kommer vara skitsvårt att vakna utan att hon smugit sig in i min säng.
eller att kämpa med att väcka henne utan att väcka hennes humör.
Men vad gör man de kvällar man lagt henne och bara sitter hemma själv, man kan inte sticka någonstans? hmm blir till att planera att alltid ha många bra serier hemma, nya tv spel ..
jag måste hitta ett hus med garage eller verkstad så man kan pilla med bilgrejor i varje fall!
får fundera mer på detta!

1 kommentar:

Yrsa sa...

Hej!

Du, det kommer bli bra =).
FÖrsta tiden är en prövning men sen kommer du inse hur bra du har det. DU har det bästa av två världar! Familj och barn ena veckan med full fart och mys - andra veckan singelliv med chans till att träna, ägna tid åt bara dig, träffa kompisar, bara vara och att festa. Kan inte bli bättre =).
Det tog mig ett tag att just hitta en lunk som passade mig barnveckan. Det var då jag kunde känna en längtan efter tvåsamhet igen. Det kändes lite trist att sitta ensam kvar vid matbordet en fredagkväll med en halväten taco och ett glas vin när barnen ätit klart... Men sen insåg jag det var rätt härligt att få sitta där i lugn och ro. Höra barnen leka i rummet intill eller se barnprogram på teven. Njuta av min egna lilla familj. På vardagkvällarna brukar vi gå och träna, mitt gym har barnpassning. Och när barnen somnat ser jag på film, viker tvätt, läser, surfar eller tar ett fotbad. Tycker kvällarna går så enormt fort! Bjud hem kompisar till dig när du har barnen. Ungarna brukar tycka det är kul med besök och sen kan du ich kompisen sitta och snacka eller se film när barnen somnat (om du orkar!). Jag brukar ofta vara rätt trött på kvällarna barnveckan. Den barnfria veckan så ska ju så mycket hinnas med, jag ska ta igen så mycket som jag inte hunnit med barnveckan *S*.
Det är ett pussel men du kommer att klara det =).
Lovar!
Ge det tid.
Stressa inte fram nåt.
DU är inte ensam, du är i det bästa av sällskap...ditt eget!

Lycka till!

/Separerad mamma sen 1,5 år med två barn