Både idag och igår när jag lämnade Michelle på fritan så när vi går ut ur kapprummet så säger hon, "pappa.... du behöver inte följa med in, du kan lämna mig här, jag kan själv säga till att jag kommit nu."
Det känns lite vemodigt och svårt, vill ju följa henne in, krama om henne och säga hejdå, min lilla flicka.
Men får väl börja inse min lilla flicka blir bara större och större, idag följde jag bara en bit av vägen i korridoren innan vi sa hejdå, och jag får faktiskt fortfarande min hejdå kram i varje fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar