besviken

Finns så mycket jag vill få fram, få sagt, men vet att det är inte lönt.
önskar jag i varje fall hade kunnat få en ursäkt, ett äkta förlåt!
inte undanflyckter och bortförklaringar, eller att han skylle på alla och allt annat, eller få höra att det är mitt fel.
Är det mitt fel att jag litade på honom, att jag trodde på det han sa, eller alla chanser jag gav honom? jag det är mitt fel, men är det mitt fel alla misstag, allt slarv, allt han utsatt mig för?
Jag har lärt mig att man skyller inte på andra, så egentligen borde jag itne göra det här och nu heller, men igår så kännde jag bara att när jag trodde det skulle närma sig ett slut, så rasade det en gång till, ännu fler missar visade sig, och jag är screwed på grund av att jag litade på honom.

Det som nästan är mest synd är att en av mina största egenskaper, håller på att försvinna, egenskapen att jag tror alla är "goda" tills motsattsen är bevisad, att jag alltid ger folk både en andra och ibland till och med en tredje chans, för jag vill kunna tro på dem, särskilt om de står en riktigt nära.
Jag trodde han var en av dom som gjorde det? men istället som blev jag behandlad som han behandlar alla i sin omkrets, i sin omgivning. Lögner, slarv och undanflyckter.

hoppas han lär sig något någon gång, för min respekt och förtroende har han förverkat.