Jobbigt

Inatt så vaknade michelle precis när jag skulle gå och lägga mig, hon var ledsen och trött samtidigt, sa att hon inte kunde sova för hon hade ont i "kissen" Lite jobbigt, för hur reagerar man, man ska ju inte tänka allt det där värsta, men ändå gör man ofrivilligt det.
Det troligaste är ju att hon torkat sig dåligt och är lite torr eller något, men samtidigt rusar tankarna, kan det hänt något?
så lugnt frågar man henne, om det hänt något, om hon slagit sig, eller om något slagit, sparkat henne där eller något annat hänt.
Var har du ont osv osv,
Men hon svarade bara att inget hänt och hon visste inte riktigt var hon hade ont, det gjorde bara ont och kliade.
Hon fick sova inne i min säng inatt och jag pratade henne lugnt till sömns, sen sov hon hela natten, och det första hon sa när vi åt frukost var, "Pappa idag har jag inte ont längre, det gick bort när jag sov" känns lite bättre.
Men ändå att man ens ska behöva få upp sådana tankar ens. att man ska behöva vara rädd att något så sjukt ens ska kunna hända ens barn!