i mitt tidigare blogginlägg a new beginning
så skrev jag att jag stod helt ENSAM, men sanningen är ju den att det gör jag inte.
Jag har massor av underbara vänner som alltid ställer upp, och tack vare er kan jag stå upprätt och se possitivt på allt som händer ändå.
Ni finns alltid där och det uppskattar jag, hoppas jag finns där lika mycket för er när ni behöver det.
så helt EMSAM står jag aldrig.
2 kommentarer:
Oj vad jag känner igen mig i mycket du skriver! Om hur huset blir tomt, om funderingarna kring vem som är vinnare eller förlorare, om att behöva handla på Willys men vägra köpa deras müsli (som är vidrig!) för allt kan inte bli lägsta kvalitet...
Men vet du, jag minns när jag köpte nya bestick och tallrikar och ställde in i det nystädade skåpet...eller när jag kunde ha en egen kväll med barnen på precis det sätt vi ville...när den nya möbleringen inte längre bara var en påminnelse om något man förlorat, utan började kännas som en glädje över något man vunnit...
Ta små steg! Till slut landar dem som ett stort...
Mvh JennyB
Tack JennyB!
Skicka en kommentar