Argh, nu har jag påbörjat detta bloginlägget säkert 20 gånger på olika sätt, men inget blir bra!
Saker jag vill skriva av mig, får ur mig, men jag vill inte avslöja det, det lät ju jättebra det!
Jag mår oförskämt bra utav lite olika anledningar, men samtidigt så är jag rädd att den känslan snart ska slitas iväg under benen på mig, att något ska ändras, bli fel, eller vända, att Murphys lag ska träda ikraft, när något är för bra för att vara sant så är det troligen det, men ändå, samtidigt så tycker jag att jag äntligen förtjänar det, att jag för en gång skull verkligen på riktigt ska ha sådan tur, att det ska gå min väg, utan roadbumps.
Jag analyserar alldeles för mycket antagligen, men vad kan man göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar