Jag är glad, jag är jätte glad egentligen... men ändå har jag alla dessa negativa tankarna som virvlar upp till ytan. så många obesvarade frågor.
frågor som jag inte ens vet hur jag ska ställa dom, eller vilken sorts frågor det är ändå.
Jag är en väldigt "spontan" person, jag tycker inte om att ha för mycket av mitt liv bort planerat. Ändå känner jag att vissa saker vill jag veta hur det ska gå, vad kommer hända.
Kan vara för att stora beslut som påverkar mig även kommer pverka Michelle nu för tiden, så helt plötsligt så går mina tankar hela tiden iväg till vad som är bäst för henne.
Jag vet att det kommer lösa sig, jag vet i mitt hjärta att allt kommer bli bra, men osäkerheten tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar