Just nu känner jag mig som en fånge i mitt eget hem, känns emellanåt som jag står och stampar på samma ställe hela tiden, utan möjlighet att göra eller börja något nytt. Det är samma visa, samma ekorrhjul dag ut och dag in. Jag måste fortfarande tänka på Sandra, ta hänsyn och göra som jag alltid gjort.
Jag tror nog Sandra på sätt och vis känner samma sak, något måste hände nu, Vi måste ta tag i detta göra något åt det, för jag blir bara mer och mer irriterad på småsaker för varje dag som går.
Jag kan reta mig på idiot saker som jag tidigare kunde se mellan ögonen på, och tro mig jag kämpar verkligen, jag försöker verkligen att inte, men ibland går det inte.
Detta går ut över Sandras och min vänskap, det går ut över michelle genom att jag blir lättretlig, och kan bli arg för ibland småsaker.
Och saken blir inte bättre av att Michelle är väldigt trotsig just nu, så när jag borde ha tålamod och prata med henne så tappar jag mitt Tålamod för snabbt.
och Jag som aldrig blir arg, eller rättare sagt aldrig förr blev arg, det skulle enormt mycke till för att jag skulle bli det, kan bli det för nästan ingenting nuförtiden, och det tär på mig.
Detta att inget händer här, att vi inte kommer någonvart tar fram mina sämsta sidor, och det värsta i mig!
just nu är jag bara SÅ frustrerad! ARGHHHH!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar