då var denna kvällen också slut.
Blev ett avsnitt av DH, 1 avsnitt av PB och 1 avsnitt av Scrubs hmm ingen bra förkortning där!
I scubs så kom jag att tänka på det där som det avsnittet handlade om
Wait and see... att inte våga ta chanser, jag tycker mig ibland vara duktig på att ta chanser, men när jag analyserar mig så krävs det att jag ibland har tänkt igenom chansen, och övervägt vad är det värsta som kan hända.
Jag är nog lite av en blandning av fegis och våghals, många saker vågar jag utan att tveka,som att klättra, hoppa fallskärm, köra fort, andra "daredevil" saker, men när det handlar om något som kan såra mig emotonellt så blir jag lite av en fegis.. går det ihopa?
Dags att börja öva, vad är det värsta som kan hänta när man försöker prata med nya människor, hmm att de inte vill prata med en. egentligen är det ju deras förlust inte min, jag kan alltid börja prata med och träffa någon annan, men de försitter chansen att få lära känna mig :-)
detta ska bli min nya filosofi
ut och börja öva nu på det i 21 dagar, så att det blir en vana
It's the heart afraid of breaking
that never learns to dance.
It's the dream afraid of waking
that never takes the chance.
It's the one who won't be taken,
who cannot seem to give,
and the soul afraid of dyin'
that never learns to live.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar