onsdag, september 24, 2008

Att släppa taget!

Att släppa taget är svårt
Jag vet att det var mitt beslut att gå vidare, och jag anser fortfarande att det just nu är det bästa beslutet.
Visst vi lever fortfarande om ett gift par, i samma hus, delar på sysslorna, hjälpt åt osv osv, men det är den där sista delen som saknas för att det ska vara värt det!
Kännslor kommer aldrig försvinna helt, vi har ändå varit tillsammans i 8år och det har inte varit 8 dåliga år, visst vi har haft bättre och sämre tider. Men nu är det ingenting, vi är mkt bra vänner, i varje fall vill jag tro det!
Men hur är det med den riktiga lyckan, med kärleken, är det något som bara obotna romantiker och vi som lever med huvudet i det blå ibland som tror på det.
Eller finns den riktiga kärleken därute?
och om den nu finns, ska man ändå stanna kvar där det är bekvämt, eller ska man släppa och söka vidare efter den STORA kärleken, hur många gånger måste man hamna i vad som kan vara IT innan man hittar den.
Vet man direkt eller är det något som kommer med tiden, och hur lång tid ska man då ge innan man inser att det inte var IT denna gången iheller?
det är svårt att släppa taget helt, just nu känns vissa saker jätte bra, men jag vet att det är mycket som inte är det, det är mycket som är jobbigt, eller som kanske aldrig blir bra.
Ska man ha kvar lite tro att i framtiden kanske våra stigar än en gång korsas och då händer något eller ska man inse att vi har 2 olika val av stigar framför varandra som kommer leda till helt nya val istället.
Våra stigar kommer ju ändå gå parrallellt till stor del tack vare vår underbara Prinsessa!
många tankar och frågor! desto färre svar, de kan bara framtiden ge mig! och de svaren beror på vilka stigar jag vänder in på!

2 kommentarer:

Sandra Borglin sa...

love is a fools game

Anonym sa...

Jag tror att det enda som funkar är TID. Att inte ha bråttom vidare in i nya relationer. Jag bestämde mig för att ha singelår. OJ vad många möjligheter det dök upp under den tiden! Men efter en tid klarnade det ju vad de olika kandidaterna var värda, och jag var glad att jag fattat mitt beslut om att leva ensam ett år. Nu blev det inte ett helt år ska ärligt sägas, utan nio månader, men den relation jag nu har bygger också på att jag ska få gott om tid och gott som svängrum, för jag behöver verkligen sortera ut JAG, MITT, MIG efter alla dessa år i en relation. Att ge sig själv den tiden utan att behöva ta hänsyn till en ny relation... SÅ värdefullt! :D

Kram!