vi backar lite i tiden down Memory Lane
Jag träffade L på ett ställe där jag spenderade mycket tid och pengar. fick underbar hjälp direkt och en kontakt jag fortfarande minns varje ögonblick av!
Det var första gången i mitt liv som jag trott på ödet och att någon/något ville att jag skulle träffa henne just då! Det blev mkt SMS och telefonsamtal, även en del MSN att påpeka då var att jag var fortfarande gift vid detta tillfället, men beslutet om en skillsmässa var i princip taget det var något jag avvägt i nästan ett års tid fram och tillbaka, men det är ganska bekvämt att inte behöva ta hand om allting själv, så jag hade väl velat lite om att ta upp det med min fru!
I varje fall så forsatte det 1 vecka eller 2 att vi snackade mkt och allt kändes perfekt och rätt, svårt att förklara, man förstår nog bara om man varit med om det själv. Det var första gången för mig med som det var så översvallande.
Så en söndag kväll så skulle jag lämna av henne och då var jag tvungen att kyssa henne, ville veta om även det skulle kännas lika perfekt som allting annat?
http://www.youtube.com/watch?v=G5CWKxKMcLA
Och givetvis var det ju det!
Efter detta så började vi väl dejta lite mer, jag körde ibland in där på morgonen innan jobb, vi åkte ner till vattnet och satt och pratade en stund innan jag stack till jobb, ibland så kom jag upp till henne och vi låg i sängen och myste och pratade och kysstes mer.
Nu hade jag även tagit tag i att sätta fart på Skillsmässosnurran med min fru, vi var väl efter att pratat igenom allt ganska överens om att för båda ska kunna vara lyckliga och framför allt vår dotter ska få se sina föräldrar glada och lyckliga så var detta den bästa vägen för oss att gå.
Vi kommer att skiljas som vänner och bo kvar på samma ort för att inte flytta dottern samt kunna ha delad vårdnad!
http://www.youtube.com/watch?v=YKxg4oXlHXs
Jag och L spenderade mer och mer tid tillsammans och jag sov väldigt ofta där allting var perfekt, allt vi pratade om var så rätt. och även om det gick väldigt fort,så var det inte fel, trots att jag ibland undrade om vi inte rusade saker bara för att vi ville mer hela tiden båda 2
detta har nu varit lite mer än 2 månader sedan!
jag vet datumarna men det avslöjar jag inte av respekt för L, skulle aldrig lämna ut någon! detta är vad som hänt fram till mina bloggar på www.garaget.org/eX3Me http://www.youtube.com/watch?v=QPPgHlh1PVI
Sen helt plötsligt så ändrades allting? Detta var veckan innan L skulle lämna sin dotter till hans far, de har dottern bara varannan månad, pga att de bor ganska långt ifrån varandra.
hon började undvika mig, kändes som hon drog sig undan. Kan förstå att hon vill ge dottern mer tid och vara med henne så mkt som möjligt eftersom de inte ska ses på väldigt länge!
men efter att dottern somnat så kan man ju faktiskt ge den man sagt att man älskar lite tid också eller lite uppmärksamhet i varje fall. det var nästan som om jag inte fanns, och det blev bara värre och värre.
Sen den dagen hon var iväg för att lämna dottern skulle jag hämta/möta henne på stationen efteråt, men fick bara ett kort SMS där det stod, jag orkar inte! hon ville inte ens träffa mig, även om hon ville vara själv!
det har nu gått lite mer än 3 veckor sedan dess!
jag har väl varit lite patetisk känner jag så här i efterhand, inte riktigt velat inse att allt är slut, eftersom hon aldrig ger mig raka besked, var gång jag frågar så undviker hon mig helt bara.
enda gången vi träffats sedan dess var när vi sprang in i varandra på Vallåkra, eftersom vi har samma intressen! och då var det ett väldigt kallt samtal, helt utan kännslor.
jag har ändå försökt få henne att förstå att jag backar helt och är bara hennes vän som hon kan vända sig till, för det vet jag att hon behöver just nu! men inget
hon har flera gånger sagt att vi ska träffas och prata igenom det, men kommer aldrig till skott!
jag har nu äntligen väl insett att jag måste gå min egen väg, och ta tillbaka mitt liv.
dags att bli mitt forna starka jag igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar