söndag, juli 26, 2009

Smärtgränsen är nådd

Japp nu är smärtgränsen nådd för hur mkt jag klarar av att betala i "kallhyra" dvs ränta och amorteringar på vårt hus.
8000Kr ligger den på, nu är jag precis där jag kanske klarar månaden med svångremmen max åtdragen.
Men jag räknar det som en motivator att göra allt som står i min makt för att få det helt perfekt inför en försäljning
så jag kommer berätta för er alla allt jag gör med huset varje dag, och om jag inte skrivit någon dag något så får ni skälla på mig för då har jag slappat.

Love Life and Life will Love You

You could be mine

Life goes on

And so do I
svackorna har duggat tätt, mkt för att det har varit mycket i mitt huvud på sista tiden, känner att jag skulle behöva komma iväg och rensa huvudet, har det lite kul, inte känna av hur det är just nu, släppa allting!
Men men det kommer, tids nog, ska bara sälja huset, rätta till ekonomin, hitta någonstans att bo, the usual stuff ;)
oj nu rabblar och babblar jag bara egentligen!

Sjukt godis sugen

Blir nog en sväng iväg och handla godis sen... är sjukt godis och sötsugen idag.
sen ska jag fortsätta kolla på min favo serie eller spela PS3, har precis fått en uppgradering till Need For Speed undercover. som är sjukt svårt att klara.
spelade lite igår, men var så tankspridd att jag inte riktigt kunde koncentrera mig.

snart helt tv lös

Jaha, då är man snart helt TV lös
även om vi kommer ha kvar den ena gamla tvn här så har jag inget digital tv abb längre och inget riktigt bredband efter att Sandra Flyttat.
Jag kommer ha min dongel, men det är en sådan med nedladdningsgräns på, skaffade den mest för att ha med mig när jag tar laptoppen med mig.
får väl se vad och när jag tecknar något nytt.
Det handlar mkt om pengar, måste se över varje liten utgift nu, kommer vara tufft ett par månader innan jag kommit ikapp!
så nu måste jag vända på varje krona, undvika alla onödiga utgifter fram tills allt är plus minus noll!

lite mer utvilad

Inte sovit så mkt denna helgen som jag kanske borde
varit stendöd när jag vaknat vilken kan vara fullt förståligt när man stiger uppp strax efter 7.
Men varit ganska mysigt att sjunka ner i soffan med Michelle och mysa framför lite barnprogram.
Synd bara att det verkar som dom kör repriser på repriserna som de kört repris på, på disneykanalen, för till och med jag har sett alla de avsnitten 2-3 gånger redan!
Men mysigt är det i varje fall!

lördag, juli 25, 2009

Jag har sagt det förut

Men bra folk och vänner ska man ta vara på!
Idag hände något som gjorde att jag kände att bra saker händer när man minst anar det.
Hade fått ett PM från en kille på garaget som jag vet vem han är, och hans flickvän har jag snackat lite med från och till.
och nu har ett av mina problem löst sig, tack vare ett otroligt erbjudande av ren vänskap!
Saker blir bättre bara man vill och önskar att dom ska det och tänker positivt!

Det är bara jag som kan fixa detta

Är så trött, undrar om och om igen om jag gjort rätt?
tog jag rätt beslut, sa jag rätt saker.
kommer jag klara detta, det är så mycket som talar emot det just nu.
Önskar ibland jag kunde spå in i framtiden.
Fråga en Magic 8 Ball och få en liten glimt av framtiden, om jag kommer ta mig igenom allt som händer just nu.
Hur kan jag sätta mig i så många jobbiga situationer samtidigt.
Hade det inte varit smartare av mig att lägga vissa av av alla dessa sakerna jag vill på hyllan, take it one step at a time.
Dela upp det istället för att försöka klara av allting samtidigt.

Men ska man då när en möjlighet en chans kommer en förbi, blunda och låta den passera, tänk om just den möjligheten är den stora öppningen på en av de saker som jag då bestämt mig för att inte göra just nu.

Är så förvirrad, så trött, orkar snart inte mer, vill bara fly, stoppa huvudet i sanden, blunda och låta tiden passera tills solen lyser igen! tills allt är bättre.

Men det finns bara en som kan reda ut mina problem, som kan hjälpa mig igenom allting
igenom det som vi idag kallar livet!

Det är bara jag som kan fixa detta, jag som kan hitta en lösning!
men hur????

Could be yours, should be yours, would be yours

We live and we learn to take
One step at a time
There's no need to rush
It's like learning to fly
Or falling in love
It's gonna happen and it's
Supposed to happen and we
Find the reasons why
One step at a time

You believe and you doubt
You're confused, you got it all figured out
Everything that you always wished for
Could be yours, should be yours, would be yours
If they only knew

fredag, juli 24, 2009

hjälplös

Vad gör man när man vet att en vän mår dåligt, och man känner att man inte kan göra något!
Som kille finns det inget värre än att känna sig hjälplös, att man inte kan fixa det...
man vill att allting ska gå att fixa, men ändå tydligen gör det inte det.
Man vill så väl, men man hittar inte orden, man är inte där så man kan hålla om... man känner sig bara hjälplös och värdelös för att man inte kan fixa problemet!

OMFG

Jag har nog aldrig skrattat så här mycket på länge som när jag kollar dessa patentlösningar

http://thereifixedit.com/

Cougar

Såg reklam för ett program som heter Cougars på TV4 tror jag det var.
Detta går ut på att en ¤5+ kvinna dvs en som i USA kallas för Cougar, dejtar unga killar dvs 25-.
Min första tanke var "What the Fuck" ok att hon faktiskt såg bra ut men ändå, hade dom gjort ett likadant program där en kille på 45+ skulle få dejta unga snygga tjejer
Fyfan vilket ramaskri det skullbe bli. Var är jämlikheten på väg, varför säljer sådana här program, och vem kommer på att överhuduvtaget göra dom.
och slutligen, tydligen så tycker folk om att titta på det eftersom det kommer fler och fler program av denna sorten!
men än en gång WHAT THE FUCK!!!

torsdag, juli 23, 2009

Komplimanger

Varför är det så att vi svenskar har så svårt att ta en komplimang?
så fort någon ger oss en komplimang så måste vi svara med Nej men nej så är det inte.... eller liknande.

En komplimang ska man suga i sig, ta åt sig, och gotta sig åt.
Att få en komplimang är något bra?
Jag älskar att ge de jag bryr mig om, de jag tycker om och de i min närhet komplimanger.
Men jag säger bara sådant som jag tycker är sant, sådant jag verkligen kan stå för och mena.
Men däremot är jag väldigt generös med att göra det.
Kommer Michelle t.ex. och berättar att hon gjort något, eller lyckats med något, så istället för att säga mmm eller ja, så uppmuntrar jag det alltid och säger att hon varit jätte duktig. Jag tror detta hjälper hennes självkännsla och självförtroende JÄTTE mycket, och det är viktigt.
Samma sak om det är någon jag tycker om, så säger jag vad jag tycker, älskar att ge komplimanger, Men varför har alltid den andra personen detta gäller i huvudsak vuxna att ta emot en komplimang?
Är det för att våra föräldrar varit så dåliga på att ge oss, eller är det för att vi svenska lär oss att ingen får vara bra! alla måste vara lika, ingen får vara bättre än någon annan?
SKIT ÄR DET I VARJE FALL
Jag kommer fortsätta ge komplimanger många och bra!!!

Så alla ni jag ger komplimanger ta åt er, jag menar vad jag säger!!!!

så mycket

Jag är glad, jag är jätte glad egentligen... men ändå har jag alla dessa negativa tankarna som virvlar upp till ytan. så många obesvarade frågor.
frågor som jag inte ens vet hur jag ska ställa dom, eller vilken sorts frågor det är ändå.

Jag är en väldigt "spontan" person, jag tycker inte om att ha för mycket av mitt liv bort planerat. Ändå känner jag att vissa saker vill jag veta hur det ska gå, vad kommer hända.
Kan vara för att stora beslut som påverkar mig även kommer pverka Michelle nu för tiden, så helt plötsligt så går mina tankar hela tiden iväg till vad som är bäst för henne.

Jag vet att det kommer lösa sig, jag vet i mitt hjärta att allt kommer bli bra, men osäkerheten tills dess.