Vaknade som sagt inte så bra imorse, och dagen har bara fortsatt i samma bana, det började egentligen redan igårkväll när jag satte mig och betalade alla påminnelser som jag tyvär dragit på mig eftersom ekonomin varit väldigt stram sedan Sandra flyttade ut, men nu tack vare skattepengarna kunde jag betala ikapp, stoppa in pengar i alla hål som tyvär uppkommit mm mm.
Men jag är duktig på att fejka till jag mejkar så att säga, jag visar aldrig utåt att det är riktigt dåligt, utan går på med ett påklistrat smile, Undviker att låta mina problem påverka andra eller hur jag förhåller mig till mina vänner!
Men att alltid hitta på anledningar att man inte kan följa med på saker, ta en öl, träffas mm tar ibland sin sida men jag kämpar vidare, jag vet att det snart kommer bli bättre.
I might be poor right now BUT ILL NEVER BE BROKE!
måndag, december 14, 2009
.... men det e ju helg
Min klocka ringde kl 06:00 imorse, jag tog upp den tittade på den och undrade varför jag ställt larmet, det är ju helg.....
stängt av larmet, vänt på mig och somnat om.
30 minuter senare vaknade jag till och kom på att NEEEJ det e ju måndag och flyger upp ur sängen, väcker Michelle och kommer iväg, och är bara 5 minuter sen när vi väl e på dagis.
stängt av larmet, vänt på mig och somnat om.
30 minuter senare vaknade jag till och kom på att NEEEJ det e ju måndag och flyger upp ur sängen, väcker Michelle och kommer iväg, och är bara 5 minuter sen när vi väl e på dagis.
fredag, december 11, 2009
Always do a little MORE than you are paid to...
Det är intressant att observera hur människor är programmerade att ALLTID göra så lite som möjligt eller i alla fall bara så mycket så att dom hankar sig fram.
Och att många fortfarande fantiserar om den stora vinsten eller den där speciella grejen som ska hända och ge dom det dom vill ha.
När sanningen är precis det att dom FANTISERAR.
Det är väsentlig skillnad på att målsätta sig och att jobba mot sina mål.
Och att fantisera.
En målsättning som bara skrivs ner och aldrig sätts i handling är just det en FANTASI.
Och det är det ingen som blir rik på.
Art Linkletter skrev ner några kloka ord som kan hjälpa oss på vägen.
Always do a little MORE than you are paid to.Give a little MORE than you have to.
Try a little HARDER than you want to.Aim a little HIGHER than you think is possible.
And in Christmas time and for the rest of the year give ALOT of thanks to God for health, family, and friends.
-Art Linkletter
Och att många fortfarande fantiserar om den stora vinsten eller den där speciella grejen som ska hända och ge dom det dom vill ha.
När sanningen är precis det att dom FANTISERAR.
Det är väsentlig skillnad på att målsätta sig och att jobba mot sina mål.
Och att fantisera.
En målsättning som bara skrivs ner och aldrig sätts i handling är just det en FANTASI.
Och det är det ingen som blir rik på.
Art Linkletter skrev ner några kloka ord som kan hjälpa oss på vägen.
Always do a little MORE than you are paid to.Give a little MORE than you have to.
Try a little HARDER than you want to.Aim a little HIGHER than you think is possible.
And in Christmas time and for the rest of the year give ALOT of thanks to God for health, family, and friends.
-Art Linkletter
bloggföljetong
Kommer nog bli en bloggföljetong så småning om när jag har tid att utveckla det jag påbörjade i Lucia på dagis inlägget, kul att se att det skapade motreaktioner och kommentarer.
Keep em coming!
Keep em coming!
Till alla Förskolefröknar
Mitt Lucia inlägg var inget klagomål till er ABSOLUT INTE!!!
Ni som jobbar på min dotters dagis, jag är så sjukt imponerad över att ni gör ett fantastiskt jobb.
Min dotter älskar er, jag tycker ni är suveränt duktiga, och vill passa på att ge en ELOGE till alla ni som faktiskt jobbar med att lära våra barn, se efter dom och vara förebilder för dom!!!
Så med detta vill jag säga att jag uppskattar verkligen ert arbete och den tid ni lägger ner, och i mina ögon så ska alla som jobbar med att utveckla och ta hand om människor få MYCKET MER BETALT för det jobb och tid ni lägger ner!
Ni som jobbar på min dotters dagis, jag är så sjukt imponerad över att ni gör ett fantastiskt jobb.
Min dotter älskar er, jag tycker ni är suveränt duktiga, och vill passa på att ge en ELOGE till alla ni som faktiskt jobbar med att lära våra barn, se efter dom och vara förebilder för dom!!!
Så med detta vill jag säga att jag uppskattar verkligen ert arbete och den tid ni lägger ner, och i mina ögon så ska alla som jobbar med att utveckla och ta hand om människor få MYCKET MER BETALT för det jobb och tid ni lägger ner!
Lucia på dagis part 2
Hej Anonym TACK för din kommentar!
det är precis sådant här jag vill skapa, tänka, göra!
För det var inget klagomål i min blogg, utan jag tänker öppet eller högt så att säga!
Men en sak jag märker mycket genom de människor jag träffar och hjälper är att det behöver ledas, så fort man släpper dom att ta eget ansvar så stannar det, oavsett deras mål och önskningar, men så fort man "leder" dem så händer det saker!
och detta tror jag att vi idag så mycket lär oss att följa någon,
Hemma följer vi mamma och pappa, vi följer dagisfröknarna vad de säger, sen skolans lärare som säger vad vi ska göra, och efter det i arbetslivet så följer vi en chef eller liknande som säger exakt vad vi ska göra.
och detta är bra på så sätt att annars hade vad som helst kunnat hända, det som är synd är att många tappar sin förmåga att tänka själv, ta egna beslut och iniativ.
Jag tror att vi skulle behöva målsättning som en del i skolan och på dagis. hjälpa våra barn att kämpa mot något och inte bara glida med!
det är precis sådant här jag vill skapa, tänka, göra!
För det var inget klagomål i min blogg, utan jag tänker öppet eller högt så att säga!
Men en sak jag märker mycket genom de människor jag träffar och hjälper är att det behöver ledas, så fort man släpper dom att ta eget ansvar så stannar det, oavsett deras mål och önskningar, men så fort man "leder" dem så händer det saker!
och detta tror jag att vi idag så mycket lär oss att följa någon,
Hemma följer vi mamma och pappa, vi följer dagisfröknarna vad de säger, sen skolans lärare som säger vad vi ska göra, och efter det i arbetslivet så följer vi en chef eller liknande som säger exakt vad vi ska göra.
och detta är bra på så sätt att annars hade vad som helst kunnat hända, det som är synd är att många tappar sin förmåga att tänka själv, ta egna beslut och iniativ.
Jag tror att vi skulle behöva målsättning som en del i skolan och på dagis. hjälpa våra barn att kämpa mot något och inte bara glida med!
Lucia på dagis
Som förälder är jag givetvis stolt över hur duktigt michelle lärt sig sångerna, och versen, eller hur söt hon är i sitt Lucia Linne, sitt blonda hår som lyses upp av Luciakronan.
Men jag ser hur hon står och skruvar på sig, för hon har inte tålamodet att stå stilla så länge även om hon älskar att sjunga.
Problemet här är att hon är inte i centrum, utan det är hon och alla andra barn som gör det tillsammans.
Dom vallas som en skock får ut i salen där alla föräldrar sitter och ler och är så stolta över sina barn.
Sen så sjunger alla barnen samma sånger, samma rörelser, och allt görs efter en färdigstöpt mall, där barnen lär sig följa!
Och jag sitter i mitt stilla sinne och tänker, det börjar redan på dagis att lära alla att följa, men ingen lär ut hur man blir en ledare, hur man tänker själv, utan bara hur man följer någon annan!
Skulle någon tänka själv, göra något utanför mallen eller ta egna iniativ här så skulle dom göra FEL! så är den mall som vi alla stöps i och det tycker jag är fel!
Jag vill inte att Michelle ska bli en följare, jag vill att hon ska bli en ledare! jag vill att hon ska kunna ta egna iniativ inte att någon annan ska bestämma vad hon ska göra. är det fel av mig att vilja att hon går utanför mallen?
Men jag ser hur hon står och skruvar på sig, för hon har inte tålamodet att stå stilla så länge även om hon älskar att sjunga.
Problemet här är att hon är inte i centrum, utan det är hon och alla andra barn som gör det tillsammans.
Dom vallas som en skock får ut i salen där alla föräldrar sitter och ler och är så stolta över sina barn.
Sen så sjunger alla barnen samma sånger, samma rörelser, och allt görs efter en färdigstöpt mall, där barnen lär sig följa!
Och jag sitter i mitt stilla sinne och tänker, det börjar redan på dagis att lära alla att följa, men ingen lär ut hur man blir en ledare, hur man tänker själv, utan bara hur man följer någon annan!
Skulle någon tänka själv, göra något utanför mallen eller ta egna iniativ här så skulle dom göra FEL! så är den mall som vi alla stöps i och det tycker jag är fel!
Jag vill inte att Michelle ska bli en följare, jag vill att hon ska bli en ledare! jag vill att hon ska kunna ta egna iniativ inte att någon annan ska bestämma vad hon ska göra. är det fel av mig att vilja att hon går utanför mallen?
torsdag, december 10, 2009
Blondiner kan vara smarta med!
En blondin kommer in på ett bankkontor i Stockholms City och ber att få
ett lån. Hon säger att hon ska till Europa i affärer i två veckor och
behöver låna 5.000 kronor. Banktjänstemannen säger att han behöver någon
slags säkerhet för lånet.
Blondinen lämnar nycklarna till en ny Rolls Royce som står parkerad på
gatan utanför banken. Detta fungerar bra, banken accepterar bilen som
säkerhet för lånet. Banktjänstemannen och de andra på banken får sig
alla ett gott skratt åt blondinen som använder en 1.8000.000 kronors
Rolls som säkerhet för ett lån på 5.000 kronor. Han kör sedan ner
Rollsen i bankens garage och parkerar den där.
Två veckor senare kommer blondinen igen, betalar tillbaka 5.000 kronor
plus ränta 31.50. Banktjänstemannen säger till blondinen: Vi är mycket
glada att ni ville låna hos oss, men vi är en smula förbryllade. När ni
var borta kollade vi upp er och upptäckte att ni är multimiljonär. Det
som förbryllar oss är att ni behövde låna 5.000 kronor.
Blondinen svarar: Var annars i Stockholm kan jag parkera min bil i två
veckor för bara 31.50?
ett lån. Hon säger att hon ska till Europa i affärer i två veckor och
behöver låna 5.000 kronor. Banktjänstemannen säger att han behöver någon
slags säkerhet för lånet.
Blondinen lämnar nycklarna till en ny Rolls Royce som står parkerad på
gatan utanför banken. Detta fungerar bra, banken accepterar bilen som
säkerhet för lånet. Banktjänstemannen och de andra på banken får sig
alla ett gott skratt åt blondinen som använder en 1.8000.000 kronors
Rolls som säkerhet för ett lån på 5.000 kronor. Han kör sedan ner
Rollsen i bankens garage och parkerar den där.
Två veckor senare kommer blondinen igen, betalar tillbaka 5.000 kronor
plus ränta 31.50. Banktjänstemannen säger till blondinen: Vi är mycket
glada att ni ville låna hos oss, men vi är en smula förbryllade. När ni
var borta kollade vi upp er och upptäckte att ni är multimiljonär. Det
som förbryllar oss är att ni behövde låna 5.000 kronor.
Blondinen svarar: Var annars i Stockholm kan jag parkera min bil i två
veckor för bara 31.50?
en Kavaj!
Vilken skillnad en Kavaj kan göra
jag har idag inte något annorlunda på mig mer än att jag valt en snygg tröja som jag kan ha kavajen ovanpå så idag har jag alltså.
Sneakers snygga vita
Ett par mörka jeans
en vit och grå långarmad ribbstickad tröja
och en grå kavaj treknappars
och har redan fått massor med komplimanger att jag är uppklädd, snyggt klädd mm mm
samma klädsel minus kavajen har jag haft massa gånger på mig men ser då vanlig ut bara!
jag har idag inte något annorlunda på mig mer än att jag valt en snygg tröja som jag kan ha kavajen ovanpå så idag har jag alltså.
Sneakers snygga vita
Ett par mörka jeans
en vit och grå långarmad ribbstickad tröja
och en grå kavaj treknappars
och har redan fått massor med komplimanger att jag är uppklädd, snyggt klädd mm mm
samma klädsel minus kavajen har jag haft massa gånger på mig men ser då vanlig ut bara!
onsdag, december 09, 2009
I was born to win!
Repeat this each day.''
1. I am a winner
2.I will succeed.
3.I am the best of the best.
4.I am blessed & Highly favored.
5. I will keep a positive attitude Today.
1. I am a winner
2.I will succeed.
3.I am the best of the best.
4.I am blessed & Highly favored.
5. I will keep a positive attitude Today.
Jobbigt
Inatt så vaknade michelle precis när jag skulle gå och lägga mig, hon var ledsen och trött samtidigt, sa att hon inte kunde sova för hon hade ont i "kissen" Lite jobbigt, för hur reagerar man, man ska ju inte tänka allt det där värsta, men ändå gör man ofrivilligt det.
Det troligaste är ju att hon torkat sig dåligt och är lite torr eller något, men samtidigt rusar tankarna, kan det hänt något?
så lugnt frågar man henne, om det hänt något, om hon slagit sig, eller om något slagit, sparkat henne där eller något annat hänt.
Var har du ont osv osv,
Men hon svarade bara att inget hänt och hon visste inte riktigt var hon hade ont, det gjorde bara ont och kliade.
Hon fick sova inne i min säng inatt och jag pratade henne lugnt till sömns, sen sov hon hela natten, och det första hon sa när vi åt frukost var, "Pappa idag har jag inte ont längre, det gick bort när jag sov" känns lite bättre.
Men ändå att man ens ska behöva få upp sådana tankar ens. att man ska behöva vara rädd att något så sjukt ens ska kunna hända ens barn!
Det troligaste är ju att hon torkat sig dåligt och är lite torr eller något, men samtidigt rusar tankarna, kan det hänt något?
så lugnt frågar man henne, om det hänt något, om hon slagit sig, eller om något slagit, sparkat henne där eller något annat hänt.
Var har du ont osv osv,
Men hon svarade bara att inget hänt och hon visste inte riktigt var hon hade ont, det gjorde bara ont och kliade.
Hon fick sova inne i min säng inatt och jag pratade henne lugnt till sömns, sen sov hon hela natten, och det första hon sa när vi åt frukost var, "Pappa idag har jag inte ont längre, det gick bort när jag sov" känns lite bättre.
Men ändå att man ens ska behöva få upp sådana tankar ens. att man ska behöva vara rädd att något så sjukt ens ska kunna hända ens barn!
Whats your legacy?
Varje dag som går skapar vi vår egen historia. vi skapar det som vi kommer lämna efter oss.
Vad kommer du lämna efter dig? vad kommer dom säga om dig efter att du gått bort, vad kommer stå på din gravsten?
Bara tankar som slog mig i bilen på vägen hit, lyssnade på en låt av Michael Jacksson, vet inte vad den hette men den började med Everyday you creates your History,
Vad vill jag att dom ska säga om mig?
Vad kommer du lämna efter dig? vad kommer dom säga om dig efter att du gått bort, vad kommer stå på din gravsten?
Bara tankar som slog mig i bilen på vägen hit, lyssnade på en låt av Michael Jacksson, vet inte vad den hette men den började med Everyday you creates your History,
Vad vill jag att dom ska säga om mig?
tisdag, december 08, 2009
En helt underbar helg
Kom hem igår vid strax efter 11 på kvällen efter en 3,5 timmar lång tågresa med X2000
Ser hur poängen bara trillar in på mitt bonuskort, för fler resor lär ju bokas :-)
Redan på tåget hem så bokades nästa resa till Norrköping, kommer åka dit och spendera Nyår med Sandra och Max!
I varje fall kom upp till norrköping i torsdagskväll förra veckan, och fick en kväll med bara Sandra innan helgen satte igång, var mysigt att träffa henne igen, allt känns bara rätt och känns som vi känt varandra och träffats mycket mer än vi gjort!
På fredagen sen så var jag iväg och körde KP på förmiddagen där uppe, och när jag kom tillbaka hem till Sandra så hade hon hämtat sin son Max i skolan.
Tog inte många minutrar innan han lite försiktigt drog i min arm, och ville att jag skulle följa med in på hans lekstuga.
Där ville han spela fotbollsspelet som han har ( ett sådant som Joe och Chandler har i Vänner ) Det var total utklassning kan jag ju säga, av 4 matcher vann han alla med många poäng :( men det var kul att bli accepterad så snabbt, att han sen fick spela spel på min IPhone gjorde ju inte saken sämre utan blev direkt omtyckt och vi både busade och spelade datorspel tillsammans.
På Lördagen sen var det först planerat att jag skulle åkt till Linköping för att köra KP med en kille därnere, men det blev inställt, och det var ju synd i sig då jag sett fram emot att dra igång min organisation uppe i norrköping denna helgen.
På kvällen sen var det kalas för Linn som är Sandras kusin, hon fyllde 12år och då fick jag träffa i princip hela släkten, och det är ett helt gäng, och de är väldigt tajta och umgås mkt allihopa då de bor väldigt nära varandra.
Vi såg till att vara där en halvtimme tidigare för att vi skulle vara först där, detta för att det skulle vara lite lättare för mig ;)
Hela kvällen gick bra, och inga jobbiga frågor eller något sådant råkade jag ut för utan det var bara en mycket trevlig kväll!
Söndagen sen var vi nere på "stan" en liten stund jag inhandlade en snygg vinterjacka till mig själv, har inte köpt ny jacka på 8 år till mig själv, och så blev det en massa småsaker till Michelles Adventskallender. Ett besök på McDonalds och sen en lugn söndag.
På måndagen som var min sista dag där så var vi uppe och fikade med Sandras Mormor och småsnackade sen över till Marie Sandras ena moster och snackade lite blåbär, hon ville prova och tyckte det lät väldigt intressant sen blev det pizza, innan vi gick hem till Sandra igen så jag fick packat och småmyst lite innan det var dags att åka hem igen.
Ser hur poängen bara trillar in på mitt bonuskort, för fler resor lär ju bokas :-)
Redan på tåget hem så bokades nästa resa till Norrköping, kommer åka dit och spendera Nyår med Sandra och Max!
I varje fall kom upp till norrköping i torsdagskväll förra veckan, och fick en kväll med bara Sandra innan helgen satte igång, var mysigt att träffa henne igen, allt känns bara rätt och känns som vi känt varandra och träffats mycket mer än vi gjort!
På fredagen sen så var jag iväg och körde KP på förmiddagen där uppe, och när jag kom tillbaka hem till Sandra så hade hon hämtat sin son Max i skolan.
Tog inte många minutrar innan han lite försiktigt drog i min arm, och ville att jag skulle följa med in på hans lekstuga.
Där ville han spela fotbollsspelet som han har ( ett sådant som Joe och Chandler har i Vänner ) Det var total utklassning kan jag ju säga, av 4 matcher vann han alla med många poäng :( men det var kul att bli accepterad så snabbt, att han sen fick spela spel på min IPhone gjorde ju inte saken sämre utan blev direkt omtyckt och vi både busade och spelade datorspel tillsammans.
På Lördagen sen var det först planerat att jag skulle åkt till Linköping för att köra KP med en kille därnere, men det blev inställt, och det var ju synd i sig då jag sett fram emot att dra igång min organisation uppe i norrköping denna helgen.
På kvällen sen var det kalas för Linn som är Sandras kusin, hon fyllde 12år och då fick jag träffa i princip hela släkten, och det är ett helt gäng, och de är väldigt tajta och umgås mkt allihopa då de bor väldigt nära varandra.
Vi såg till att vara där en halvtimme tidigare för att vi skulle vara först där, detta för att det skulle vara lite lättare för mig ;)
Hela kvällen gick bra, och inga jobbiga frågor eller något sådant råkade jag ut för utan det var bara en mycket trevlig kväll!
Söndagen sen var vi nere på "stan" en liten stund jag inhandlade en snygg vinterjacka till mig själv, har inte köpt ny jacka på 8 år till mig själv, och så blev det en massa småsaker till Michelles Adventskallender. Ett besök på McDonalds och sen en lugn söndag.
På måndagen som var min sista dag där så var vi uppe och fikade med Sandras Mormor och småsnackade sen över till Marie Sandras ena moster och snackade lite blåbär, hon ville prova och tyckte det lät väldigt intressant sen blev det pizza, innan vi gick hem till Sandra igen så jag fick packat och småmyst lite innan det var dags att åka hem igen.
Motivation
Känner att jag börjat tappa motivationen på mitt jobb!
känner att det är inte som det var för bara 6 månader sedan, kul att gå till jobb, nu är det bara ett jobb, kan vara pendlingstiden som börjar tära, eller att jag känner att jag fastnat.
Har väl aldrig kännt mig riktigt som en del i de grupper som bildats utan alltid legat lite utanför.
kan tycka att det är lite mycket dagisnivå på mycket hur de andra beter sig ibland.
och min utveckling har stannat och kanske segregerat lite till och med.
Nu är jag inte en av de bästa utan bara en medelmåtta här, varken bättre eller sämre egentligen, och det är lite tråkigt, tycker inte om det! har ju faktiskt varit här i snart 6 år, det är en lång tid! för mig i varje fall!
men jag ska uthärde 6 månader till sen kan 1 av 2 saker hända!
känner att det är inte som det var för bara 6 månader sedan, kul att gå till jobb, nu är det bara ett jobb, kan vara pendlingstiden som börjar tära, eller att jag känner att jag fastnat.
Har väl aldrig kännt mig riktigt som en del i de grupper som bildats utan alltid legat lite utanför.
kan tycka att det är lite mycket dagisnivå på mycket hur de andra beter sig ibland.
och min utveckling har stannat och kanske segregerat lite till och med.
Nu är jag inte en av de bästa utan bara en medelmåtta här, varken bättre eller sämre egentligen, och det är lite tråkigt, tycker inte om det! har ju faktiskt varit här i snart 6 år, det är en lång tid! för mig i varje fall!
men jag ska uthärde 6 månader till sen kan 1 av 2 saker hända!
måndag, december 07, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)